Tillbaka

Historik – kuriosa


 

Planka
Gammal meny
Skål!

 

Ända sedan år 1966 har grillad biff avnjutits på Skomakaregatan 4, i hjärtat av Malmö. I början av det färgstarka 60-talet fick Mandos grundare, den matglade entreprenören Tore Lauritzson, idén att starta en restaurang som avvek från den vanliga husmanskosten. Tore tyckte om att slå klackarna i taket och gick under smeknamnet Fryshuskungen. Hans kunskaper om köket var begränsade, något som snabbt vägdes upp av hans praktiska erfarenhet från sina många resor i USA. Bland annat hade Tore blivit förtjust i KFC, ett koncept som på Mando kom att förvandlas till den berömda Mando-kycklingen.

Resultatet av Tores fascination för både mat och affärer blev Burger Grill och Stek-Wändaren, två ställen i ett med två olika ingångar. Burger Grill serverade en något enklare meny som passade tunnare plånböcker och kortare besök, medan Stek-Wändaren var stadens första USA-inspirerade stekhus och serverade lite ”bättre” och dyrare mat.

Ett tidningsurklipp från dagen före invigningen i oktober 1966, berättade att stället delades in i tre avdelningar: ”… i den första kan den jäktade få hamburgare, i den andra kan man få dagens rätt för en summa som understiger femman, i den tredje kan man till exempel sitta ner och ägna sig åt en rostbiff för tolv och femtio.”

Invigningen blev succé och pressen förevigade en afton i kopparglansens tecken. ”Kosta vad det kosta vill!” hade Tore Lauritzson sagt till inredningsarkitekt Yngve Elland. Under kvällen serverades en väl tilltagen, mörbehandlad rostbiff på silvervagn ihop med väl utvalda drycker. Bland bord i elegant jakaranda och barstolar specialdesignade av Arne Jacobsen – inredning som för övrigt finns kvar än idag – minglade kändisar som Jan-Öjvind Swahn, arkitekt Carl-Axel Stoltz (skapare av bland annat Tangopalatset), disponent Nils Nellrup och restaurangchefen själv, Sven Johansson.

Malmös egen kultkrog hade fötts – och det skulle visa sig bli en restaurang som välkomnade alla!


 

Nina Persson & Tom Jones

TOM JONES OCH NINA PERSSON PÅ MANDO

Vid 18.30-tiden den 31 mars 1999 fick Mando besök av Tom ”Tjuren från Wales” Jones. Han åt en mediumgrillad planka med pommes och lökringar, ringde någon på mobilen och sjöng Happy Birthday tillsammans med sin son, sonson och livvakt. Vid ett annat tillfälle återkom han till Mando för att låta sig väl smakas tillsammans med Nina Persson i The Cardigans, medan de båda spelade in den uppmärksammade covern ”Burning Down The House”.


K-MÄRKT PÅ MANDO!

Mandos unika kopparinredning blev inofficiellt K-märkt när SVT:s team kom på besök på nittiotalet och beskrev även interiören som ”ett riktigt Malmös Fort Knox”.

Eftersom Mandos grundare Tore Lauritzson 1966 gav inredaren fria händer, är kopparinteriören mycket påkostad. Missa inte detaljer som hatthängare i koppar och möblemang designat av självaste Arne Jacobsen.


”HOMMAGE À MANDO” AV JAN SIGURD

Första mötet med Mando för Jan Sigurd, musiker och författare, var år 1976. Han och tv-kollegan Adde Malmberg hade precis fått sin första lön från Sveriges Radio och ville fira på en riktigt bra Malmökrog. Som New York-romantiker föll de direkt för Mando. De gillade både menyn, atmosfären och den unika inredningen, och Mando blev snart deras favoritkrog.

När Jan Sigurd på 80-talet skrev nedanstående dikt om Mando, lät han sig inspireras av restaurangens likheter med Manhattan. Dikten publicerades i Sydsvenskan på ett uppslag om aktningsvärda krogar i Malmö.

 
Den första fläkt av storstad vi sett
En Manhattanbar i Malmö med lövbit,
nöttvåa och elefantöra
hemmahörande på trätablett av plast

Uppflugen på de golvfasta barstolarna
kunde man betrakta världen på andra sidan Atlanten utanför fönstret,
se män och kvinnor gå förbi som en enda lång Easter parade

Från denna utkiksplats kunde man också vända blicken inåt
och se den ouppnåeliga servitrisen på andra sidan disken
och genom röken grillen där lökringarna och pommes fritesen glödde

Kopparförsedda väggar, punktljus i dunkel,
den fräna doften av grillat kött

Vår småstadsdjungel skådad genom ett amerikanskt filter av drömmar,
dry martinis och alltför många B-filmer i svartvitt